pimmens

Man tvättar av sig sminket och tar av sig dagens kläder, släpper ut håret.. När jag står där så vill jag inget annat än att slå näven i spegeln, denna tavla av mig själv är det värsta jag vet. Hur tänkte jag egentligen i morse när ja hade gjort mig klar, kollade mig i spegeln och var nöjd ? vad trodde jag ? att jag såg bra ut ? Den spegelbilden jag ser nu ser allt annat än bra ut, jag ser alla dom där skavankerna och bristerna som gör mig sådär äcklig som bara jag kan vara. Jag känner hur den kommer, ångesten, hur jag börjar skaka och andningen blir knacklig. Hur väggarna kommer emot mig och rumme helt plötsligt blir tomt på luft. Varför plågar jag mig genom att stå kvar och kolla i den här spegeln ? Jo, för jag förtjänar inget annat, ser jag ut såhär ska jag fan kolla på de själv också, inte bara tvinga er andra. Bristerna på mig själv blir helt plötsligt större, och i spegeln finns inte längre en människa, det jag ser är nu ett monster, en främnling, det kan ju inte vara jag ? tårarna börjar komma nu, nej ! det kan inte vara jag ? hur blev det såhär ? Försöker andas, kippar efter luft, hittar ett ynka andetag och fångar det fort. Vänder mig bort från spegeln, klarar inte mer, går till sängen, skakar, kan inte ligga still ! måste göra nåt, få bort bilden från min hjärna. Det var inte jag, DET VAR INTE JAG !!

Den här resan är välbehövd nu, ingen som känner igen mig så jag kan gå och vara jag i en vecka.

vi hörs om en vecka.